Knappt har snön smält bort och den första tussilagon blommar, så får den sällskap av mästerroten. Från tidig medeltid och fram till 1900-talets början var det en mycket högt värderad medicinalväxt som även åts som grönsak. Namnet syftar på att roten var mångsidigt användbar.

Mästerroten var tidigare en vanligt odlad medicinalväxt vid gårdar och användes länge inom folkmedicinen, och införlivades så småningom även i apotekens sortiment. Örten var allmogens universal­läkemedel som botade i stort sett allt och kunde användas till både folk och fä.

Mästerroten ordinerades mot bl.a. astma, njursten, frossa, mask och kolik. Förr sades att roten gjorde blinda seende och döva hörande, halta gående och gamla gubbar som ynglingar igen!

Modern forskning har visat att ämnena i roten verkligen dämpar feber och inflammationer och dessutom visar hämmande effekt på kroniska lungåkommor.