2021 byggdes bykstugan inför Hembygdsföreningens 70-årsjubileum. Foto 2022.

Bykning i samband med Hembygdföreningens 70-årsjubilem 2021

En konst förvaltad av kvinnor

Byka var ett av de hårda och tunga arbeten som förr hörde till kvinnornas liv. Sängkläder, kläder och andra textiler byttes inte så ofta som nu. Istället samlade man smutstvätten till storbyk några gånger per år.

Dagen före tvätt blötlades den hårt smutsade tvätten i såp- eller lutvatten.

Tvättdagen kokades vatten i kokgrytan. Runt hålet i bykkaret lades glasflaskor eller brädbitar, så att hålet inte sattes igen och vattnet kunde cirkulera. En påse med björkaska lades i och sedan tvätten. Först breddes lakan ut som täckte botten och sidorna i karet, i botten det mest smutsade och längst upp det minst smutsiga. Lakanen veks över som ett paket.

Proppen sattes i bykkaret och det varma vattnet hälldes över tvätten.

Med skopan slog man till proppen så att den åkte ur och vattnet rann ner i baljan som stod under. Vattnet skopades tillbaka i kokgrytan och värmdes åter upp och hälldes åter över tvätten. Den här proceduren gjordes om 7–8 gånger, ju fler gånger ju starkare blev lutlösningen och ju renare blev tvätten.

Tvätten fick sedan ligga i det varma vattnet tills det svalnade och kunde tas upp för att gnuggas på tvättbrädan.

Efter kokning och gnuggning sköljdes tvätten. Bäst var att skölja i ett vattendrag eller en sjö, annars sköljdes i såar. Sköljvattnet vreds och bankades ur med ett klappträ.

Väl sköljd, urvriden och klappad, hängdes tvätten på tork. Efter torkning återstod mangling och strykning, lappning och lagning.